4 March 2013
Skolbussen började köra iväg. Jag sprang efter den i mina blåa, utslitna gympaskor. Jag kände mig orolig inför att åka på klassresa så jag tog ett djupt andetag och andades in den friska luften. På ryggen bar jag en tung ryggsäck full med nödvändig utrustning, jag påmindes hela tiden om den för det började värka i ryggen. Mitt vaniljblonda hår fladdrade härligt i vinden.
Jag såg de andra eleverna sitta i bussen, en del skrattade åt mig och några andra bara tittade bort. Även fast vi gick i sjuan och snart skulle bli vuxna så betedde de sig som sexåringar.
När jag kom längre fram såg chauffören mig och tvärbromsade direkt. Dörrarna öppnades och jag steg in i bussen av lättnad. Han var morgonpigg och hälsade glatt på mig.
Bussen började köra igen och den här gången utan att chauffören behövde göra några fler tvärbromsar.
Det fanns en plats längst fram bredvid vår känslokalla lärare Cissi. Hon gjorde ingenting utan bara blängde surt på mig. Undervisa var hon bra på men hon var usel på att hantera konflikter. Resten av klassen blängde också så jag satt mig snabbt ner.
Cissi satt med slutna ben och armarna i kors. Blicken var trött med hängande ögonlock och mörka ringar.
- Du måste sluta komma försent Maja, sa hon med en arg ton i rösten.
Jag svarade inte för jag anade att hon hade vaknat på fel sida.
Det började viskas där bak i bussen och allt kretsade kring mig. Det lät ungefär så här:
- Vem tror hon egentligen att hon är? viskade Oskar och Kevin.
- Hon försöker bara få uppmärksamhet, viskade Paulina och Ellen vars parfym stank förfärligt i hela bussen.
Jag ville inte längre lyssna på deras lögner så jag tog på mig mina hörlurar och startade min Ipod.
Inget av vad de sa sårade mig för jag visste att inget var sant. Dessutom hade jag lojala vänner även fast de gick på en annan skola.
När jag hade lyssnat på mina favoritlåtar säkert tio gånger så var vi framme. Jag ställde mig upp och väntade på att få komma ut. Alla andra trängdes och knuffades för att få lämna bussen och Cissi var inget undantag. Jag fnissade lite för mig själv därför att det såg ganska roligt ut.
De andra tjejerna blev besvikna när de förstod att vi faktiskt skulle tälta i skogen, de hade tidigare trott att det var ett skämt. Förutom mig själv så bestod klassens tjejer av fjortisar som hatade att vistas i naturen. De blev sura och började bråka.
Väskorna bars ut ur bussen och ställdes i kanten av grusvägen.
Bussen körde iväg och det som återstod var att gå in i skogen som fanns framför oss. Jag tänkte att det skulle dröja ett tag att hitta den perfekta lägerplatsen.
Efter några timmars vandring med massor av gnäll så stannade plötsligt Cissi som gick först i ledet. Hon vände sig om och såg väldigt besvärad ut.
- Jag måste kissa så jag går en bit bort, under tiden vill jag att ni står kvar här och väntar.
När hon inte syntes mer satte sig alla ner på de stenarna som fanns, alla utom Edvin som istället gick iväg för att utforska skogen. Jag var den enda som upptäckte att han lämnade klassen. De andra var så utmattade att de inte la märke till det.
Edvin var den enda i klassen som aldrig hade varit taskig mot mig så jag hade börjat gilla honom, men jag hade inte mod nog att berätta det. Jag ville så gärna följa efter honom men jag var rädd för att gå vilse. Efter några minuter så kallade han på oss att han hade hittat något märkligt. Eftersom Edvin var populär i klassen så ville alla komma direkt och titta. Vi gick en stund i svår terräng tills vi fann honom stående bredvid en stor port täckt med murgröna. Killarna gav Edvin beröm medan fjortisarna satt sig ner igen för att fixa håret.
Jag tog en klunk vatten ur min flaska då Edvin lyckades öppna porten. Jag blev så chockad så jag råkade spotta vattnet rakt på fjortisarna. De blev väldigt upprörda och ställde sig i en ring runt mig.
- Vad fan håller du på med? Skrek Paulina.
- Förlåt mig det var inte meningen, svarade jag ynkligt.
Just när tjejerna skulle slå mig så började Edvin prata.
- Sluta bråka och kom hit istället!
Vilken tur att de lydde honom för det såg inte speciellt ljust ut för mig.
Fjortisarna gick till killarna som stod vid den öppna porten och jag gick en bit bakom.
Edvin gick in först med de andra killarna bakom sig och sen gick alla tjejer in.
Precis när vi upptäckte att vi befann oss i en oändlig labyrint så stängdes porten snabbt bakom oss.
Alla vände sig om för att desperat försöka öppna den men det var omöjligt. Då blev det klart för alla att det var Edvins fel.
Efter att tjejerna innan hade bråkat med mig så var det dags för killarna att bråka med Edvin. Oskar gick fram till Edvin och välte omkull honom. Edvin ställde sig upp och slog honom hårt i magen. De andra killarna sprang fram till syndabocken och slog ner honom. Edvin kämpade för att slita sig loss men det var svårt.
Jag tålde inte längre se Edvin lida så jag sprang fram till slagsmålet. Med all min kraft försökte jag slita bort Oskar men han bara putade bort mig. Jag föll bakåt i gräset och kände hur det började regna.
Slagsmålet slutade och de andra i klassen gick iväg och lämnade kvar en skadad Edvin. Om jag inte hade stannat kvar när de andra gick så hade han fått det kämpigt.
Jag glömde bort hur blyg jag var för Edvin och hjälpte honom att få skydd under ett stort träd.
På kroppen hade han massor av blåmärken och på några ställen blödde han jättemycket.
Ur min väska tog jag fram ett förstahjälpen kit och sedan började jag sköta om hans sår. Han sa ingenting men han log vänligt mot mig. Jag antar att det var hans sätt att tacka mig.
När det slutat regna och Edvin var omplåstrad så började jag sätta upp mitt tält. Mitt i tystnaden så pratade han plötsligt.
- Det är tur att jag har dig Maja, du är alltid så snäll och förstående, sa han med en mild röst.
Jag blev varm i hela kroppen när jag fick höra hur vänligt han talade om mig.
När jag senare skulle gå iväg för att samla ved så ville han hjälpa till trots att han precis legat och haft ont.
Vi gick länge och pratade med varandra. Först berättade vi om oss själva. Jag berättade att jag bodde i staden, hade skilda föräldrar och var enda barnet. Edvin berättade att han hade tre syskon och bodde på landet. Senare pratade vi om allt möjligt och skrattade tillsammans.
Jag märkte hur glad Edvin var när vi var tillbaka med veden för att göra upp eld.
Han tog fram tändstickorna och tände på veden som vi hade samlat.
Vi satt oss bredvid varandra på ett gammalt nerfallit träd. Det började skymma och min mage kurrade.
Edvin tog fram två korvar ur sin väska och gav mig den ena.
Medan vi grillade korvarna över elden så tittade han på mig och jag tittade på honom.
Han smekte min kind, lutade sig fram och kysste mig. Känslan var som när man såg de första raketerna skjutas upp vid tolvslaget på nyårsafton. Vi var så kära den kvällen att vi glömde bort verkligheten.
Vad hade hänt med resten av klassen?
Försökte Cissi hitta oss?
Hur skulle vi hitta vägen ut?
Fortsättning följer…
The Way Out Part 1 (In Swedish) • Opuss № I