Huvudvärken tränger sig på
Jag vet varför de blir så
Blundar hårt för att slippa se
Herr ångest som på återbesök é
Jag kippar efter luft, pärlor av svett
"kom så leker vi på mitt lilla sätt"
Hans ord ekar och skär
Nej gå din väg.Jag vill inte må såhär!
"minns du blodets varma charm,
När du gång på gång skar upp din arm. När dagarna gick men du inget åt, att kroppen din skaka efteråt. Alla gånger jag kom och du log, för du innerst inne önska du dog"
Trycket över mitt bröst, dunkandet i huvudet och tårarna som bränner
Herr ångest och jag brukade vara vänner
Dansa med mig sa jag då
För dödens dans lockade mig så
Han gav mig välbehag
För han satt intill när jag var svag
Han berättade att jag gjorde rätt
Och våran lek gick till på detta sätt
Men gå din väg nu, jag är stark
Aldrig ska jag falla dit på silverknark
Aldrig mer ska jag skära mig blodig
För när jag avstår då är jag modig
Dina ord biter ej
Så herr ångest lämna mig
Med huvudet mellan knäna upprepar jag orden, lämna mig i fred!
Efter ett tag så släpper trycket på bröstet och dunkandet i huvudet avtar.
Men de är då tårarna kommer på allvar
Jag lägger huvudet på kudden och gör mig beredd
För nu kommer gråtattacken för jag är så rädd.
Varje natt, varje besök
Finns det en risk att allt jag byggt upp blir förstört
Tillslut somnar även jag , utmattad för att kliva upp nästa dag
Jag somnar inte som andra
Jag lever inte som du
Men jag är nog på väg mot bättre tider nu!
Want to join the conversation? Sign in to leave a comment.